lördag 19 februari 2011

Kung Bore går på övertid.



Lite så här känns det. Som att cykelinspirationen är totalt nersnöad och infryst för tillfället.
Tittar man ut så noterar man glatt att solen skiner på gröna tallar (ja, de är ju gröna året om, men det blir en trevlig illusion för ögat). Sedan slänger man ett getöga på termometern och noterar i stället 15 minusgrader. Tårna krullar ihop sig i protest redan innan man hunnit ut.

Jag hoppas verkligen att detta är Bores sista suck, för nu har vi bannemig haft vinter i snart fyra månader. Typ, oavbrutet.
Och femdygnsprognosen från SMHI visar...

... ingen förändring.

torsdag 17 februari 2011

Tränar regelbundet igen...

Äntligen är jag uppe på träning tre gånger i veckan igen - välbehövligt och jättekul! Att orka träna är inte alltid det lättaste, med den lilla knasiga tvååringen som aldrig vill sova och långa arbetsdagar som kramar musten ur en. Men när man väl håller på med träningen så är det både roligt och uppiggande. Så upp till kamp mot tröttheten, alla vinterglåmiga cyklister där ute! :-)

måndag 7 februari 2011

Det är inte grejjerna som är grejjen

En bild från förra sommarens underbara cykelsäsong... *längta*

Javisst, jag har en jättefin racercykel och strömlinjeformade byxor och en poppig cykelhjälm. Liggande. Lite överallt. Helt oanvändbara för tillfället. Men när helgen kommer och man kan ta del av lite dagsljus, då vill man ju bara ut och CYKLA!

Jag har därför införskaffat:
* Jättevarma och goa långtights (för löpning, men de lär nog funka på en cykel om man har cykelbyxorna under). 139:-, GeKås.
* Långfingrade handskar som man kan ha under cykelhandskarna, 30:-, GeKås.
* Löparpannband som blir fint under hjälmen, 50:-, GeKås.
* Varma och goa, fleecefodrade skoskydd i neopren från Biltema, 150:-
* Kombipedaler med SPD-fästen på ena sidan från Biltema, 300:-

Planen är att "tantcykeln", min sjuväxlade lilla pärla med barnsits och en massa annat pynt på, ska sportas upp lite och bli träningsredskap nu under de kalla månaderna. Tänk att sätta sig på en racer efter att ha tränat försäsongen på detta tunga as. Man lär ju känna sig som pånyttfödd.

Tyvärr blev det inget cyklat i helgen på grund av en massa sociala aktiviteter (vilket var lite synd med tanke på det fina vädret i söndags, men men). Men nu i helgen ska det bli av, om jag så ska cykla i hällregn och drivis!

Och sensmoralen är givetvis: Det är inte grejjerna, eller prislappen på dem, som är själva grejjen. Utan att det funkar och att man får CYKLA!

fredag 4 februari 2011

Bloggen byter riktning!

Man ska skifta perspektiv ofta. Eller i alla fall lite då och då.
Mitt inredningsintresse lever kvar, men just nu är mitt fysiska välmående viktigare än att jag har rätt 70-talskulör i badrummet :-)

Med andra ord: Välkommen till bloggens nyuppståndelse, och KUL PÅ HJUL (...eller?!)

Hoppas ni stammisar stannar kvar och fortsätter låta er inspireras... Det blir en del inredning mellan varven ändå, lovar!

måndag 20 december 2010

Jag vet en dejlig rosa...

... som skriver helt fantastiskt. Som bakar och lagar mat som en gudinna. Som är vacker och påhittig och rolig. Som kan fotografera. Som diggar inredning. Som pysslar och tjoppar och fiffar och moffar. Som är en sann vän.

Om vi kunde börja blogga ihop vore det enormt. En världsomspännande händelse. Typ.

Frågan är väl vad hon ska med mig till, fast det är klart -

Jag är bra på att fuskstäda, svänga ihop, panikfixa och koka soppa på en spik. Vi blir lite som X och Y då.

Hoppas!

lördag 4 december 2010

Kids say the darndest things

Det har varit en minst sagt konstig dag. Mannen i huset stack på hockey med sina polare i eftermiddags. Själv känner jag mig risig på grund av förkylningen från helvetet, och även Lillon (1,5 år) är fortfarande lite dålig. Vi beslöt oss kvickt för att inte laga någon mat.

En stund senare satt vi på Mac Donalds. Jag hade delat Lillons hamburgare i fyra snygga snittar, lagt några pommes och äppelklyftor vid sidan av och hällt upp mjölken. Satt själv och petade i min caesarsallad. Lillon satt med nappen i mun och stirrade rakt ut i tomma intet, utan att säga ett ljud. Vilket är ganska ovanligt.
- Ska du inte äta lite, gumman? trugade jag.
Fortsatt tystnad och stirrande rakt ut.
- Lite hamburgare? Titta, här finns det pommes. Och mjölk, som du gillar så mycket.
Ingen reaktion.
- Men hjärtat, vad är det? frågade jag lite oroligt denna gång, och petade till henne på armen.
Flickebarnet rörde äntligen på sina pupiller och tittade rakt på mig. Och sedan på mannen som satt och avnjöt sin kvällsmat på andra sidan gången. Så kommer förklaringen:
- Lillon blyg!
Stackars flicka. Själv kunde jag inte få ner en bit när jag led av blygsel som barn. Men till slut kom vi i alla fall i gång med ätandet.

När vi kom hem hände nästa förunderliga sak. Lillon sprang omkring i sin pyjamas med sin älskade nyckelpiga i ett snöre efter sig. Plötsligt börjar hon att... ja, sjunga. Och inte så där entonigt och prataktigt, utan melodiöst och påhittigt. "La la la laaa, la laaa"...
Hennes första sång. Ögonblicket grep tag i mig, för jag insåg ännu en gång att tiden går alldeles för fort. Klassiskt. Och väldigt jobbigt. Jag gav henne en kram och berättade att hon sjöng jättefint, för det tror jag att hon ville höra.

Våra barn är bästa vi har, glöm aldrig det gott folk :-)

Jag bjuder på en liten titt i vårt stökiga sovrum denna gång!









fredag 3 december 2010

Lillons okynniga julgardin

Jag hittade en söt gardinkappa på loppis för några veckor sen. Den kostade 20:- och var så smått som gjord för Lillons fönster. Nu har jag varit hemma och vabbat några dagar, och ni vet själva - det kan bli urtråkigt. Om man inte hittar på nåt, vill säga. Lillon och jag hittade på att hänga upp hennes nya julgardin. Jag kan inte påstå att hon blev extatisk över resultatet, men det blev å andra sidan jag åt oss båda två...


Mönstret: En tomtegubbe som med en glimt av okynne i ögonen stöter på en blyg tomteflicka. Lite generad insåg jag att man inte har en susning om vad han kommer att göra med den där utsträckta handen. Kanske inte helt lämpligt för barnrummet - jag tröstar mig med att Lillon ännu är för liten för att analysera scenen ifråga...


Inramat av de obligatoriska julstjärnorna och mistlar(?), förstås. Längst ner sitter en ljuvlig, klarröd frans. Jag hoppas Lillon kommer vilja använda den här sjukt coola gardinen i måååånga år :-) (men fruktar, tyvärr, motsatsen).